Oj. Oj. Oj. Jag kan ju helt öppet erkänna att jag trodde inte en människa var intresserad av min stackars blogg som har fått lida bortom ensamhetens dalar i nästan två månader nu. Men efter ett par kommentarer, både på bloggen, via sms och på riktigt så blir det väl dags nu. Dessutom mutade jag Marcus med att om han pluggade så skulle jag skriva. Så, nu var han duktig så ska väl även jag hålla min del av avtalet :)

Anledningen att jag inte skrivit är nog att jag inte har haft något speciellt att skriva om. Livet går vidare som alltid och det är inte ofta några stora sensationella saker som händer liksom. Just nu håller man på för fullt att ta studenten och kämpa för de sista betygen medan man ska hinna med alla 100-tals fester, träna OCH sola(hehe dove BUS) så man blir snygg i klänningen samt träffa Marcus och alla kompisar med jämna mellanrum. Vilket för Marcus del betyder.. varje dag.

5 månader har jag varit tillsammans med jordens underbaraste kille nu :) Sjukt lycklig att ha honom. Han är så ärlig och rak när det gäller vissa saker, vilket jag uppskattar sjukt mycket för bara då kan man ta tag i det. Och mina kära vänner som släpar med mig till spinningen varje vecka även fast jag egentligen vet hur underbart skönt det känns efteråt.

Alltså lever jag och är grymt lycklig. Bara jag inte vaknar upp och inser att det är en dröm. I så fall vill jag fortsätta sova ett tag till.

Pusshej,

And there he goes, so perfectly. The kind of flawless I wish I could be <3